Idag somnade vår kära Enya in, vår lilla bebis.. Det är så jävla tungt. Hur ska man orka bära detta? Varför vi valde att låta henne somna in är många anledningar som jag inte har lust att ta upp, men hon mådde inte bra helt enkelt. Gjorde ont att se henne leva så. Det var det värsta jag varit med om. Tårarna finns de inget stopp på. Tur iallafall att det blev så bra som de kunde  bli i denna situation, hon somnade in i lugn och ro, i våra famnar. Hon fick nog nästan 1 kg godis innan. Det var som om det var dags att sova för natten, hon snarkade som vanligt och gosade in sig hos oss. Det var både hemskt och skönt att se henne må bra i situationen. Vi stannade i evigheter efteråt, kunde inte lämna henne där själv. Vår älskade enya. Du har förändrat våra liv, du har förgyllt hela vår vardag och aldrig någonsin kommer det försvinna. Du kommer alltid finnas hos oss, du sitter ovanför vår säng och där ska du föralltid få vara. Saknar dig så mitt hjärta spricker snart. Kan inte sluta gråta, att det finns så många tårar? Hur ska vi kunna leva utan dig, hur ska glädjen komma tillbaka? Ingen som möter oss i dörren när vi kommer hem.