Det är konstigt det här med att förstå att man faktiskt är gravid. Innan ultaljuden så kunde jag inte riktigt förstå att jag var med barn. Jag inbillade mig att det var fel på testen vi hade köpt och att jag helt enkelt bara var löjlig.  Jag har alltid trott, eller iallafall tänkt, att jag säkerligen inte kan få barn bara för att jag så gärna vill. 

Säkert fler än jag som tänker så, eller hur?

 

Men när började jag inse då? Jo, såklart vid ultraljudet. Jag har suttit och försökt tänka vad jag ska skriva nu för att bäst beskriva hur det känns att se sitt barn för allra första gången, i magen. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva. Det var som om jag flög upp bland molnen, jag blev alldeles varm i hela kroppen och jag ville bara skrika av ren lycka. Det är nog den underbaraste känslan någonsin hitills!

 

Tänkte lägga ut lite bilder så ni får se hur jag såg ut från v. 12 och lite framåt (: