Att vara gravid
Idag tänkte jag skriva om hur det är att vara gravid och om hur jag mår :)
Som sagt, jag hade ingen riktigt klar bild om att jag var gravid när jag tog testet. Det hade gått 2 månader sen jag hade fått min mens. Det var dock inget ovanligt eftersom att den varit väldigt oregelbunden sen jag slutade med mina p-piller. Jag hade också som jag skrev, börjat få ömma bröst men det var inprincip det. Jag hade alltså inga specifika symtom mer än ömma bröst.
Sedan jag fick reda på att jag var gravid har jag mått kanon! Jag har nog haft tur hiltills. De vanligaste är ju:
- Illamående
- kräkningar
- utebliven mens
- trötthet
- ökad känsel för dofter
- ökad urinmängd
- blödning
- Ökad kroppstemperatur
- Ömma bröst
Så de jag kände var ju alltså ömma bröst och såklart utebliven mens. Men ju längre tiden har gått har jag även varit väldigt trött, tröttare än vanligt. Att gå och kissa på natten har blivit en rutin för mig, förut har jag nog aldrig någonsin behövt gå på toa på natten. Men det är nog det. Hoppas på att det fortsätter såhär bra. Nu vill jag bara att det ska hända lite mer, att jag ska få känna lill killen där inne ♥
Föresten, går in i v. 20 idag, välkommen!
Graviditetsbeskedet.
Hade tänkt att ha lite små ämnen några dagar framöver för att få ihop och sammanställa tiden att vara gravid fram tills nu. Så tänkte såklart börja med att berätta hur det var att få beskedet, att veta att vi hade skapat ett barn!
21 mars :
Det var en torsdag, jag var hemma hela dagen och packade och städade eftersom att jag och Alexander skulle åka till Mikaela i Trysil dagen därpå. Jag fick en tankeställare under dagen att jag skulle ta ett graviditetstest, eftersom att vi skulle dricka i helgen, det var bara en instinkt. Jag hade förvisso haft ont i brösten tidigare, men inte haft någon tanke på att det kunde vara graviditet. Jag ville helt enkelt bara vara på den säkra sidan så att säga. Alexander var inte hemma utan på jobbet, men jag hade sagt till honom att jag skulle ta ett test, men att :Jag vet att jag inte är gravid, vill bara kunna slappna av, du vet. Det var vad jag sa. Så jag gick in på toan och kissade på den där stickan, och den visade såhär:
Jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen, vad jag skulle tänka. är det sant? kan jag få barn? klarar vi det här? behåller vi? Jag hann nog tänka tusen tankar innan jag fattade vad som verkligen hände. Känslorna som kom var väldigt olika, Glädje, förvirrad, orolig, kärlek, splittrad, överväldig, magiskt. Allt detta hann jag känna och tänka på 1 minut. tårarna forsade ner för kinderna och jag satt där. Alexander jobbade ju som sagt, jag smsa att vi var tvunga att prata. Jag ringde. Han svarade inte. Jag fick PANIK. Efter någon minut ringde han upp mig (det kändes verkligen som en evighet) och jag sa att jag var gravid, att vi var gravida. Han gick in i chock,inte så konstigt kanske. Han kläckte ut sig : Ja men då vet vi att vi kan få barn. Ingen av oss tänkte klart. Han var givetvis tvungen att fortsätta jobba så vi sa att vi får prata när vi ses på kvällen. Vi bestämde oss för att ta ett nytt test dagen efter, vi trodde verkligen inte på det. Vi tog ett nytt test dagen efter och de visade såklart positivt det också. Vi skulle ju denna dagen åka till Norge, så vi sa att vi måste smälta detta. Vi åkte iväg och lät oss själva tänka och försöka förstå allting. Men vi var lyckliga och rädda på samma gång! <3