Halva mitt liv i år, migrän.

Vaknade inatt av att huvudvärken kom smygande på och var tvungen gå upp för att ta smärtlindring, jäkla migrän! Som tur va kunde jag somna om ett tag, men man sover ändå inte som vanligt. Vrider och vänder mig, måste ha tryck på tinningen för att de ska bli uthärdande. Så svårt att förklara hur de känns för er som aldrig haft de, men det är verklijen inget jag önskar någon, inte ens min värsta fiende! ( nu har jag ingen direkt, men ändå;) tänk er att massa nerver vrider ihop sig och det verkligen vrider sig i huvudet, inte den där ytliga huvudvärken utan de sitter långt in. Illamåendet är inget att tala om, den är hemsk, kräks jag är det som om de " knäpper" till och de lättar lite. När den värsta huvudvärken lagts sig kommer de jag kallar " efterhuvudvörk" som håller i sig 1-2 dagar, men de är inget som jag inte klarar av. Att böja sig ner efter anfallet är som att böja sig ner när man har bihåleinflammation fast trycket sitter vid tinningen. Om jag får migrän på dagen har jag något som kallas aura.  Jag får som en förvarning att det är pågång, min syn försvinner delvis och jag kallar de " att se blixtrar". Tänk er att man blir bländad av en kamera med blixt fast man ser dubbelt så mycket mer av de så synen rubbas, det är läskigt. Kan även hända att jag domar bort/tillfälligt förlamad i halva ansiktet. Som tur är har de hänt ett fåtal gånger. 

När jag var yngre fick jag migrän mer ofta än sällan. Upp till 4 gånger per månad. Det tog /tar på en psykiskt. Nu händer det inte lika ofta, kanske får 6 anfall per år nu, det tackar jag för, men helst kan du försvinna. Jag anser att det är en sjukdom som begränsar mig, ibland när jag lägger mig tänker jag " snälla snälla vakna inte upp med migrän" och speciellt om det är något viktigt jag ska göra dagen efter. Många gånger tänker jag på min migrän och hoppas på att den inte kommer, mer ofta än sällan.. 

Som också tur är, har jag lärt mig att behärska mina anfall. Jag vet att de kommer gå över, jag vet att jag klarar de.  Jag gråter inte lika ofta nu vid anfallen, jag har blivit starkare. I början skrämde de skiten ur mig. Tänk er att vara 12 år och ha den smärtan? De va hemskt. Det var i den åldern de började. Jag har alltså haft det i halva mitt liv i år. Jag hatar dig! 

Hoppas så innerligt att William slipper denna skiten, skulle göra så ont i mig att se honom lida, för jag klandrar ingen som gråter, lider och skriker vid migrän.


 





Har också migrän så vet vad du pratar om, det är verkligen inget man önskar någon annan! Värsta jag vet när jag känner att ett anfall är på väg och man vet att hela dagen/natten är förstörd :(

Svar: Ja då förstår du precis vad jag menar :/ usch! Hoppas du inte har de allt för ofta! :)
Cassandra jonsson

2014-03-25 // 13:41:24

Åhh vet exakt då jag oxå har migrän.... blä!

2014-03-26 // 23:18:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback