Så mycket men ändå så lite.

Jag har så mycket jag skulle vilja skriva som är inom mig. Men jag känner mig tom. Precis som om någon har suddat ut varenda sida i min bok. Jag saknar enya så mycket. Hon var min skatt, min bästa vän. Allt bara snurrar. Kan inte få bort bilden på henne liggandes där. Men för henne kommer hon förevigt ligga i vår famn. Att gå och lägga sig är så jävla tungt, ingen som kryper tätt in till och slår mig med tassarna för att komma under täcket, ingen som morrar för att någon går i trappen här ute. Fan va ont det gör. Klumpen i magen, det värker. Hjärtat gör ont, som ett tryck över bröstet. Ögonen, som svider av all gråt. Du är verkligen himmelens vackraste ängel. Känns skönt att skriva här, att få ut det i skrift. Jag orkar inte bära allt. 

Idag var ännu en dag jag fasade för att åka hem. Vetskapen av att hon inte va här. Efter praktiken gick jag och Wille hem till lina. Pratade och myste med hennes fina vovvar och William. Charlie påminner så mycket om enya på något sätt, var inte jobbigt att vara med andra hundar, det kändes nästan bra. Fina vovvar. Är nog inte redo för att någon hund ska in hit än, det är fortfarande enyas revir och får bli det ett tag framöver tills vi är redo. Efter att ha varit hos lina mötte jag upp Stina som blev med mig hem. Tur var väl de, tack min vän. Så fort jag satte nyckeln i dörren, brast det.. Igen. Jag klarar inte av att gå in utan att brista ut i gråt. Stina fanns som tur va vid min sida och gav mig en kram, tänk vad mycket det kan göra, en liten kram att allt kommer bli bra. 

Igår tog vi bort hennes matskål och vattenskål. Jag orkade inte se det stå där, varje gång jag gick förbi bröt jag ihop eller bara stod och tittade i flertal minuter. Kändes ändå okej. Att ha det helt tomt där, går inte. Det blir för tomt och för öppenbart att det är hennes plats. Ställde 2 fina korgar där nu med lite kokböcker osv. Hennes låda med koppel och alla tillbehör får vara ett tag till, inte redo att plocka bort de ännu. Det kommer med tiden. 

Idag har de även varit lite glädje från mig, idag kan jag titulera mig som legitimerad sjuksköterska. Praktiken är klar och allt annat. Känns faktiskt riktigt bra. Det behövdes nu och kom i rätt tid. Nu ca 7 veckor framöver ska jag vara mammaledig med vår vackra son och ta tillvara på varenda minut, han växer så. Tur vi har dig, William Alexander Hultin, du är vår räddning! ❤️ 

Idag har även mina tankar gått till min fina vän Therese som tog farväl av sin fina pappa. Tände ett ljus i hans ära ❤️




❤️ Tänker på Er..

2014-04-15 // 00:51:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback