Panik
Jag får panik ångest attacker. Jag vet inte vart kag ska ta vägen. Låg på golvet förut och bara skrek rakt ut, de värker så i varenda del av kroppen. Det kommer utan minsta förvarning och tårarna sprutar samtidigt som min kropp viker sig. Helvete vad jag saknar dig. Att kliva in genom dörren idag, var så jobbigt. Stod utanför dörren säkert 15-20 minuter innan jag kunde sätta i nyckeln i låset för att gå in. Det var tyst. Som alltid. Men när jag kommer in i sovrummet där du alltid brukar ligga som en liten korv och mysa in dig i kuddarna samtidigt som svansen går i hundra, så var du inte där. Det var tomt. Hur ska vi orka plocka bort dina saker? Vattenskålen är full och så även maten. Jag saknar dig, jag saknar dig! ❤️
» Jasmin
Lider så med dig när jag läser om er älskade hund. Vet precis vad du menar men att kroppen värker, tårarna rinner konstant och man undrar hur man någonsin ska kunna skratta igen i livet. Tänker inte säga att tiden läker alla sår och att det snart blir bättre för det hatar jag själv att höra när man mår som du gör och som jag gjorde när vi tog bort vårt hjärta. Tiden läker dessutom inte alls alla sår! Mina sitter kvar och kommer alltid att göra... Dom gör bara liiite mindre ont med tiden. Den enda tröst man har är att man vet att den man älskar så mest i livet inte lider mer. Sen är allt nattsvart! Tänker på er!
Trackback