Jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen, vad jag skulle tänka. är det sant? kan jag få barn? klarar vi det här? behåller vi? Jag hann nog tänka tusen tankar innan jag fattade vad som verkligen hände. Känslorna som kom var väldigt olika, Glädje, förvirrad, orolig, kärlek, splittrad, överväldig, magiskt. Allt detta hann jag känna och tänka på 1 minut. tårarna forsade ner för kinderna och jag satt där. Alexander jobbade ju som sagt, jag smsa att vi var tvunga att prata. Jag ringde. Han svarade inte. Jag fick PANIK. Efter någon minut ringde han upp mig (det kändes verkligen som en evighet) och jag sa att jag var gravid, att vi var gravida. Han gick in i chock,inte så konstigt kanske. Han kläckte ut sig : Ja men då vet vi att vi kan få barn. Ingen av oss tänkte klart. Han var givetvis tvungen att fortsätta jobba så vi sa att vi får prata när vi ses på kvällen. Vi bestämde oss för att ta ett nytt test dagen efter, vi trodde verkligen inte på det. Vi tog ett nytt test dagen efter och de visade såklart positivt det också. Vi skulle ju denna dagen åka till Norge, så vi sa att vi måste smälta detta. Vi åkte iväg och lät oss själva tänka och försöka förstå allting. Men vi var lyckliga och rädda på samma gång! <3